Christa Pikes första ord efter avrättningsförsöket
På tisdagen återfick Christa Pike medvetandet efter det misslyckade avrättningsförsöket och flera dagar i respirator.
”Var är jag och vilka är ni?” var hennes första ord berättar hennes advokat på en pressträff.
Om ett nytt avrättningsförsök ska ske är fortfarande oklart.
50-åriga Christa Pike injicerades med två doser av det dödliga läkemedlet pentobarbital den 30 september. Men när det konstaterades att hon överlevt injektionerna fördes hon akut till sjukhus för livsuppehållande åtgärder.
På måndagen trodde hennes advokater att hon var hjärndöd och att respiratorn skulle stängas av.
Men till allas chock vaknade Christa Pike på tisdagen och började prata, uppgav hennes advokat Randy Spivey på en pressträff i samband med en domstolsförhandling, rapporterar CNN.
”Arg och förvirrad”
Spivey säger att Christa Pike är förvirrad men ”väl medveten om att staten försökte döda henne”.
– Hon har velat veta vad som hänt och hon har frågat om flera människor. Jag tror att hon är arg och förvirrad över allting just nu, berättar han.
Prognosen gällande Christa Pikes återhämtning är osäker. Hon kan fortfarande inte röra sina armar som är kraftigt uppsvällda. Hon har en blodpropp i den ena armen, lunginflammation, kan inte svälja på egen hand och har kognitiva svårigheter.
Hennes advokater har begärt att hon ska slippa handfängsel i sjukhussängen eftersom hon samtidigt bär fotboja.
Vill att avrättningen stoppas
Christa Pike dömdes till döden för mord på en klasskamrat 1995. Hon skulle ha blivit den första kvinnan på över 200 år att avrättas i delstaten Tennessee.
Advokaterna har krävt att Tennessees guvernör Bill Lee nu ska omvandla straffet till livstids fängelse, då de hävdar att det första avrättningsförsöket utgjorde ett grundlagsvidrigt, grymt och ovanligt straff.
Under onsdagens domstolsförhandlingen krävde advokaterna att samtliga bevis kopplade till den havererade avrättningen skulle bevaras av delstaten. Det gäller allt från journaler till sprutor och slangar.
Begäran godkändes av domaren, som beskriver fallet som ”unikt”.